Lite jättekär
Jag längtar hem. Inte hem som i mitt-hus, utan hem som i med-honom. Jag försökte sätta fingret på vad som gör honom till en person jag vill vara med, och jag kommer inte på något! Han är snygg, men det är inget man älskar någon för. Han är generös med pengar, men snål med tid och ord. Han är bra i sängen, men återigen inget man älskar någon för.Jag tror att jag har fått kika in bakom ridån, in i något väldigt få har fått se. Orkestern är redo, kulisserna fulla av skådespelare som väntar på att förtrolla oss. Ljusen sänks. Publiken tystnar. En spänd tystnad fyller rummet. Precis där är vi. Jag vet att det finns ett mästerverk bakom ridån, och jag vet att när ridån lyfts så kommer jag dras med, och alla andra förblir sittande. Jag längtar efter känslan av att vara med honom och veta att jag är det enda som fyller hans tankar för en sekund, en minut, en natt, en evighet inuti ett hjärtslag.För att citera en låt som borde ha glömts för länge sen: Jag vill ha dig i mörkret hos mig. Jag behöver inte ljus för att veta hur dina ögonfransar nuddar din kind när du ler, eftersom du skrynklar ihop ögonen lika mycket som jag gör.(Jag ser ? överallt denna veckan. Jag har med mig Y, och jag vet var han är, men ? är en okänd variabel. Blåmärkena är borta, men ärren ömmar ibland. Jag är tacksam för Y. Han är min turk, och han ser mig för vem och vad jag är - ärr inkluderat. Och jag ser honom, hela honom.)
En kontinent och sex timmars skillnad
Jag inser att jag inte uppdaterat vad som hänt, och att de få som läser mina inlägg antagligen är lite förvirrade. Jag och Y bröt all romantisk kontakt på mitt initiativ, efter hans svaga försök att återuppliva oss, och fortsatte träffa J. J är väldigt fin, och på pappret perfekt, men jag insåg ganska snabbt att gnistan inte fanns, och sa också det till honom. Han var också med på det, och vi skildes åt på fredliga termer.Y sa att han inte kunde lita på mig eftersom jag varit med någon annan, och att vi skulle vara kompisar. Det höll i ungefär två timmar. Sen var vi lite friends with benefits, men sakta sakta blev det mer - och har skäms inte för att säga att det var så jag hade planerat det.Vi är fortfarande inte tillsammans igen, rent officiellt, men han vet det och jag vet det. Enda problemet är att jag är i USA, och ska förbli här till den åttonde oktober. Det slet i mitt hjärta att säga hejdå, och även fast det bara har gått ett par dagar, så blir det jobbigare och jobbigare att inte se honom.Innan jag åkte bestämde vi oss för att flytta ihop när jag kommer hem. Jag klarar inte att bo hemma längre, och jag vill satsa på vårt förhållande, vilket inte är möjligt om vi inte bor ihop, eftersom vi har så olika scheman.Jag är dessutom på jakt efter ett jobb med fler timmar, så jag kan betala min del i lägenheten. Han har så klart erbjudit att stå för allt, men det accepterar den starka självständiga kvinnan i mig inte.Jag drömde om Y inatt, och det var som om jag var hemma igen, efter min resa. Han frågade om jag inte älskar honom längre, eftersom vi hade spenderat en natt ihop och jag inte hade sagt det än. Jag svarade med att jag just tänkte på att säga det igen. Han såg väldigt lycklig ut, i mörkret bredvid mig.
Chasing cars
Tre ord. Inte rätt svar, inte fel svar.
De tre orden har uttalats en gång tidigare till en enda människa, och idag bubblade de ur mig där vi satt i bilen utanför hans dörr. "Det gör mig verkligen glad. Jag ska leta efter en lägenhet till oss. Ha det bra i USA, vi ses i oktober. Jag kommer tänka på dig hela tiden." En massa ord, men inte De Tre Orden jag ville höra.
Jag längtar efter oktober och att flytta ihop med Y, men samtidigt är det väldigt långt tills dess. En månad kan innebära stora förändringar. Jag hoppas att allt förblir som det är. Som nu, plus en tvåa, plus de tre orden.
