When you hold out your hand, and nothing but wind is there
Jag lovade E att inte smsa dig inatt. Jag står för det jag lovar, till skillnad från vissa andra. Jag vill inte att du svarar på detta - jag vill bara ha det sagt. De senaste veckorna har jag tänkt på dig oftare än innan. Jag hade en period på en månad eller så då du inte var i mitt huvud mer än på morgnarna och kvällarna, när jag låg i sängen vi en gång delade. Sen den förste april har jag haft två hela dagar som jag inte har tänkt på dig alls. Två dagar på sju månader.Jag ser mig om vart jag än går - jag ser dig och henne överallt. I en hårfärg, en jacka. Överallt. Jag hatar att inte kunna gå i min stad och vara trygg.Jag grät för första gången på länge idag. S påminde mig om den första tiden efter du berättade. Hur jag berättade om en dröm. Vi var lyckliga, vi hade Aziza. Jag var tvungen att titta på väggen för att se om bilderna var borta när jag vaknade. Det var så verkligt.Du tog min tro på Gud och rättvisa, min kärlek, mitt sammanhang och min säkerhet.Jag kommer aldrig glömma det du gjort mot mig. Och jag kommer aldrig sluta undra vad som hade hänt om du kunnat hålla dig borta från henne och de andra. Om jag hade fått en Aziza med dina ögon om några år.Jag hör fortfarande hur du säger: "Hey, Angel." på ditt speciella sätt när jag sa något som inte stämde. Fy fan för alla minnen. Jag vill glömma allt.Du har förstört så mycket.Det skrev jag i natt. Jag vet fortfarande inte om jag ska skicka det.
Kommentarer
Trackback
