Att tänka är att vara - men är existensen värd besväret?

Jag anser mig själv vara en väldigt fundersam människa. Jag gör inget dumt, inget förhastat och inget ogenomtänkt.
Jag ansåg mig själv vara älskande över allt annat. Jag älskade honom. Han skulle utvisas, men jag var villig att leva mitt liv med och för honom, för det var allt jag ville ha ut av livet.
Sen kom det. Dagen efter min födelsedag. "Jag har varit otrogen mot dig." Klumpen i magen som fortfarande sitter kvar, mer än ett halvår senare.
Mina vänner känner henne, A. Hon som bidrog till att förstöra min vardag. Mitt hjärta. Mina vänner visar inte att det hon gjort var fel. De accepterar fortfarande henne. Det gör ont att de kan välja henne trots att hon har gjort det värsta möjliga mot mig.
Ingen lyssnar längre. De har alla gått vidare från chocken. Inte jag. Därför denna bloggen. Jag försöker ta livet med en klackspark.
Vi får se, helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0