Ibland ska man bara gå och lägga sig
Äntligen hemma från en kär väns fest. Utklädnaden var den mindre slampiga av två alternativ, för jag insåg att om A är där kommer jag hur som helst vara snyggare än henne, plus att om jag klär mig slampigt för att bevisa att jag är mer åtråvärd än henne gör det mig lika patetisk som henne. Heltäckande klänning alltså. Och i den nollgradiga kvällen insåg jag att det var en bra idé.Det var en trevlig kväll, jag märkte hur jag verkligen hade saknat vissa av dem, men jag märkte också att hela sällskapet är förgiftat. En av killarna som paradoxalt nog snackar mest med mig är patetiskt kär i A. Vartenda ord han får ur sig får röda lampor att blinka i mitt huvud. Han försökte diskutera sin kärlek för henne med mig några gånger med halvsämst resultat, och sen satte jag ner foten och sa att det räckte. Han kunde banne mig hitta någon annan, någon som inte avskyr blotta tanken på hans kärleksobjekt. Hon är medveten om det, men gör inget för att motarbeta honom på något sätt. Kul för henne om det får henne att känna sig speciell.Jag satt på nålar i en timme eller så, och sen frågade jag helt enkelt värdinnan om vi väntade på någon mer. Hon förstod min fråga och lugnade mig med ett nej. Efter det blev det mycket roligare.Jag vaknade klockan två idag, och på tolv timmar har jag ätit frukost, typ. Jag är så hungrig att jag mår illa, men det gamla tänket kommer tillbaka. Det är ju trots allt skönast att vara hungrig. Logiken skriker "Ät nåt, kvinna!" men magen säger "Hey, jag gillar detta". Nu när jag kom hem så gjorde jag ändå tre mackor för att inte gå och lägga mig helt tom. Imorgon blir en starkare dag.Jag skickade ett desperat sms till min och exets gemensamma nämnare, D, och frågade om hon hade tid någon gång - när som helst - för att bara lugna ner mig med information om vad hans framtidsplaner är. Hur snabbt måste jag lämna min stad? Kommer han tillbaka överhuvudtaget? Är han dödssjuk? Jag vill inte veta hur han mår eller om han saknar mig.Jag kollade förresten igenom kameraalbumet i telefonen i tron om att jag hade raderat vartenda sista bevis på oss. En av de första videorna i telefonen är på oss två när vi dansar i hans kök. Det tog två sekunder innan jag stängde av den och rullade ihop mig i en liten boll. Det tog nämligen två sekunder innan han kom in i bilden. Bara att se hans rörelser, hans röda tshirt som jag alltid tog och sov i eftersom rött ärligt talat inte var hans bästa färg, det fick allt att komma tillbaka. Han rör sig så någon annan stans nu. Han kanske till och med har den röda tröjan kvar. Fuck. Jag såg hur han gick mot mig och höjde sin hand för att röra min axel, och jag klarade inte mer. Jag vet ju hur det kändes. Jag kände det också i en halv sekund, där jag satt.Jag är fan inte klok. Jag hoppas att jag kan sova i natt för första gången sen lådan kom, för mycket mer av detta halvvakna-halvsovande stadiet fixar jag inte. Jag kommer snart göra något riktigt dumt.Imorgon blir en starkare dag. Om inte så vet jag inte vad jag tar mig till.Vi får se, helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
