Hjärnspöken
"Utnyttjar han mig? Bryr han sig? Är jag hans rebound? Är jag viktig? Kommer han vara otrogen?" Detta snurrar i mitt huvud när jag väntar på hans utlovade meddelande. "Vi hörs sen" för fem timmar sen. Crazy Girl Mode kickar in. Ska jag skriva, ska jag kommentera att jag inte tycker om att vänta, ska jag strunta i det och se om han kommer ihåg? Detta är ju patetiskt. Vad hände med stark-självständig-kvinna-tänket? Jag vägrar att testa honom, kolla hans mobil eller kontrollera hans utsagor! Han är bartender, han är ung och snygg, och hans jobb - liksom mitt - kräver en viss flirt med kunderna. Det får jag vänja mig vid, precis som han får lära sig leva med faktumet att jag får folk att spela blackjack med hjälp av mitt utseende.Varken mitt eller hans ex har något i vår relation att göra. Men faktum är att mitt ex och jag hade en viss dynamik i nästan två år, och jag vet inte hur ett förhållande kan se ut annars - när man inte bekräftar varandra och pratar med varandra hela tiden. Y och jag får bygga upp en ny dynamik.Kort sagt: jag tänker inte jämföra Y och mitt ex, jag tänker inte misstänka honom på grund av en annans misstag, och jag tänker inte kompromissa på mitt beteende. Jag håller löften om att höras, och jag vill också höras. Därför tänker jag nu skicka ett enkelt godnatt-sms och inte tänka mer på det. Han sitter ju för guds skull på ett LAN-café, jag kan inte kräva att han ska tänka på mig då! Men hur en så social person kan spela dataspel i fyra fem timmar med sina killkompisar kommer jag aldrig förstå...Han har fina ögon. Och hans ansikte lyser upp när han ser mig. När han ler, så ler jag. Och jag är kär i honom.Vi får se hur det utvecklas. Det var hur som helst skönt att skriva av mig lite. Nu ska jag försöka sova.
Kommentarer
Trackback
