livetmedenklackspark.blogg.se

Spenderade 24 timmar med min älskade E, och jag sov bättre än jag gjort på nio månader. Jag är nog gjord för att sova bredvid någon... Hon tyckte detsamma. Det värmde mitt hjärta att se henne le i sömnen när jag vaknade till.

Idag var jag på ungdomsmottagningen och bokade tid hos en terapeut i slutet på månaden. Jag har hittills inte vågat det, men nu börjar det bli löjligt. Jag hatar att gå runt och inte veta vad jag vill eller tycker eller tänker. Jag behöver hjälp - och ingen av mina vänner orkar ta det. Ingen som vet hur det är med A vill prata med mig om henne så att jag får en klar bild av rättvisan. Jag har inte pratat med min vän i Frankrike på ett bra tag, sen hon hittade hit. Det är på något sätt förstört mellan oss. I alla fall i dagsläget. Jag kanske kan komma över det när detta inte är så aktuellt längre... I alla fall är jag rädd för UM-personen, men jag hoppas att det kan vara steget mot en lösning, att jag äntligen kan komma vidare.

Jag och min E satt på vår favoritbar i söndags efter att hon hade blivit utjagad ur sin pappas lägenhet och höll på att börja gråta mitt framför ögonen på mig - något som hänt fyra gånger på två år. Helt plötsligt började bartendern spela Bruno Mars. Det är min och exets artist. ALLT passade in så himla bra, alla texter. Och det gjorde så ont i hjärtat att höra allt igen, men jag visste att jag var behövd av E och att jag inte fick gå därifrån. Då hade hon stängt sig igen.

Jag är omtumlad. PMS och allt. Kul. Pendlar mellan att vilja åka hem till min säng, till franska rivieran, Skottland och Tadzjikistan. Sitter bara kvar där jag är tills det går över, men för varje gång blir det svårare att inte plocka upp telefonen och ringa honom. Vi får se vad den 29de har att erbjuda - vårt datum.

På lördag ska jag träffa Designern, himla spännande. Ser fram emot det.

Vi får se.