livetmedenklackspark.blogg.se

Det är så jag känner mig just idag - meh. Jag känner mig oviktig och osedd.

Jag hade en fantastiskt student och har nog aldrig haft så roligt på 24 timmar i mitt liv! Att jag sen fick äta två gånger under dessa 24 timmar och sitta ner sammanlagt 3, det är en annan sak.

Y är fortfarande ledsen över nyheterna hemifrån, och jag har förstått och accepterat det. Jag har tid att släppa honom av mig själv, till skillnad från med F där jag mer eller mindre tvingades släppa direkt, på grund av vad han gjort. Det gör en gigantisk skillnad. Jag känner mig up to date med vad som pågår, och i många stunder (alla) med F var jag vilse och hade ingen koll whatsoever. Problemet med Y är att han vägrar ta emot hjälp, och därför ignorerar mig när jag försöker finnas där tyst. Om jag skriver en direkt fråga som inte kan tolkas som ex-ig så svarar han och håller sen igång samtalet, men många gånger ignorerar han bara det. Det får mig att känna mig sjukt oviktig. Men killen har sitt att tänka på, och vi är inte tillsammans längre, så egentligen har jag ingen rätt att bli upprörd.

Utöver det hade vi grillkväll tillsammans igår, några vänner och jag. Det kändes som om jag inte spelade någon roll alls. Det är barnsligt att jämföra vem som är populärast, men jag kan inte hjälpa det. Jag gick iväg i en kvart utan att någon märkte det. Sedan gick en annan tjej iväg, var borta lite längre än ett toalettbesök och alla blev jätteoroliga. Hej, gruppen. Älskar er också.

Min student förmörkades endast av att min vän sen elva år inte dök upp förrän vid tio - en timme efter att jag gått. Hon berättade sedan att hennes mamma hade kört runt henne överallt och att de bara haft en bil och därför fick samordna med att köra hennes syster från jobbet till en vän. Det är inte så att bussarna i vår stad går var tionde minut eller så, och man kan komma från ena sidan av stan till andra på en halvtimme? Varför skulle hon då hinna ta bussen när hon märkte att klockan började närma sig fyra timmar efter jag kom hem? Mycket längre än så stannar man inte. Och sen, nästa dag, ser jag hennes present när jag kommer hem. Tvål. Jag har inget problem alls med billiga presenter, så länge de är uttänkta. Detta var två tvålar utan någon som helst eftertanke.

Och min nuvarande bästa vän har en pojkvän som jag inte tycker om, så jag kan inte direkt prata med henne heller.

I stora drag kan man väl säga att jag inte känner att jag kan prata med någon för tillfället. Och det är väldigt ansträngande för mig, som pratar väldigt mycket.

Idag ska jag säga hejdå till min vän J som bott fem hus bort i fjorton år, och som på måndag åker till USA för ett år. Gissa vem jag ska besöka i Boston i september? Jag kommer inte klara ett år utan henne, och jag tror att mycket av min melankolik beror på detta faktum...

Jag hoppas att dagen blir bättre snart.