livetmedenklackspark.blogg.se

Y fick en smärtattack igår som var så seriös att han ringde efter en ambulans. Vi var på sjukhuset i fyra timmar, fick inget svar, och fick åka hem igen. Under tiden jag satt hos honom på akuten så slog det mig hur lite jag vill att han ska försvinna. Jag kan inte tänka mig att vakna utan honom...

Vi satt i soffan och kollade på Game of Thrones och åt hämtmat, och jag kom på mig själv med att undra om det var på riktigt. Är detta verkligen min verklighet? Så självklar att jag nästan inte tänker på det. Han är där. Punkt.

Så trots att han driver mig till vansinne med disk och lättja så är jag onekligen upp över öronen kär i honom.

Punkt.