Gammalt par i tjugoårsåldern
Y får mig att känna mig gammal. Bara för att han vet att vi kommer hamna i en rutt förr eller senare, så tycker han att vi kan börja redan nu. Jag önskar nästan att vi inte hade flyttat ihop, för jag vill ha en paus. Min bästa vän är på väg till sin ätstörning igen, min andra bästa vän har gjort en bröstförstoring och jag kan inte unna henne det för att jag alltid varit svartsjuk på henne, och min pojkvän är en gammal man. Jag är så ensam att mitt hjärta krymper. Han dödade nykärperioden och tror att jag har tillräckligt med anledning att stanna med honom. Jag älskar honom, men jag vill inte ha det så här. Jag. Vill. Inte.
Hur får jag honom att fatta? Han snackar om framtiden, om barn och husdjur och allt jag kan höra är "du kommer ångra dig om du gifter dig med honom, han kommer göra dig besviken, du kommer bli en småbarnsmamma som röker på för att få känna någonting" och jag är inte intresserad. Jag vill gifta mig tidigt och ha barn, men för var dag som går inser jag hur Y inte är den jag borde vara med för resten av livet. Problemet är bara att för var dag som går så älskar jag honom mer.
Hur får jag honom att fatta? Han snackar om framtiden, om barn och husdjur och allt jag kan höra är "du kommer ångra dig om du gifter dig med honom, han kommer göra dig besviken, du kommer bli en småbarnsmamma som röker på för att få känna någonting" och jag är inte intresserad. Jag vill gifta mig tidigt och ha barn, men för var dag som går inser jag hur Y inte är den jag borde vara med för resten av livet. Problemet är bara att för var dag som går så älskar jag honom mer.
