Gammalt par i tjugoårsåldern
Y får mig att känna mig gammal. Bara för att han vet att vi kommer hamna i en rutt förr eller senare, så tycker han att vi kan börja redan nu. Jag önskar nästan att vi inte hade flyttat ihop, för jag vill ha en paus. Min bästa vän är på väg till sin ätstörning igen, min andra bästa vän har gjort en bröstförstoring och jag kan inte unna henne det för att jag alltid varit svartsjuk på henne, och min pojkvän är en gammal man. Jag är så ensam att mitt hjärta krymper. Han dödade nykärperioden och tror att jag har tillräckligt med anledning att stanna med honom. Jag älskar honom, men jag vill inte ha det så här. Jag. Vill. Inte.
Hur får jag honom att fatta? Han snackar om framtiden, om barn och husdjur och allt jag kan höra är "du kommer ångra dig om du gifter dig med honom, han kommer göra dig besviken, du kommer bli en småbarnsmamma som röker på för att få känna någonting" och jag är inte intresserad. Jag vill gifta mig tidigt och ha barn, men för var dag som går inser jag hur Y inte är den jag borde vara med för resten av livet. Problemet är bara att för var dag som går så älskar jag honom mer.
Hur får jag honom att fatta? Han snackar om framtiden, om barn och husdjur och allt jag kan höra är "du kommer ångra dig om du gifter dig med honom, han kommer göra dig besviken, du kommer bli en småbarnsmamma som röker på för att få känna någonting" och jag är inte intresserad. Jag vill gifta mig tidigt och ha barn, men för var dag som går inser jag hur Y inte är den jag borde vara med för resten av livet. Problemet är bara att för var dag som går så älskar jag honom mer.
Snabb sammanfattning på x antal månader
Y och jag bor ihop - lägenheten är jättefin, högt i tak och ljus. Det känns redan som mitt hem, efter knappt en månad.
Jag blir mer och mer kär för varje dag som går. Fantastiska, omöjliga, roliga, generösa, genomfina Y. Igår låg vi och pratade om religion, helvetet och himlen, i nästan en timme innan vi somnade i vår - vår - säng.
Anledningen till varför jag skapade denna bloggen bleknar mer och mer varje gång jag ser Y i ögonen. Poängen med bloggen var att spy ur mig allt hat och all sorg över mitt kraschade första försök till förhållande, och efterspelet från det. Idag tänker jag fortfarande på det ibland, och ibland har jag konstiga drömmar, men den svarta lilla klumpen i magen är borta. Just nu har jag en ny klump i magen, men det är bara för att Y åkt till Stockholm med sin chef för en utbildning, och jag saknar honom.
Mina vänner som spelar roll har blivit tightare, och vissa har glidit bort. Detta har inget med hur ofta jag ser dem att göra, utan hur bra det känns när vi ses. På fredag ska jag bjuda in mina närmaste brudar till lite vin- och myskväll, och det ser jag fram emot något enormt!
Jag har börjat ett nytt jobb, som eventsäljare på en flygplats. Det trivs jag faktiskt väldigt bra med, trots att jag börjar 7 på morgonen! På måndag har jag ett karatepass - 07-19! Men jag får bra pengar för det, och erfarenheten. De har just börjat sin satsning på den flygplatsen, och företaget har bara kontor i Stockholm, så i framtiden kanske ett Malmö-kontor blir aktuellt, och då hoppas jag vara med i fighten om samordnartjänsten. Ledningen har hintat lite sådant... Men vi får se. Kanske jag bara pallar i två veckor till, kanske jag gör detta för resten av mitt liv och skippar psykologdrömmen - vem vet?
Jag sitter för tillfället i mitt - mitt - kök och dricker vin efter en låång kväll på mitt andra jobb, men vinet är strax slut, så jag avslutar här.
S, detta är till dig, så du vet att jag tog åt mig önskemålet att skriva igen.
Jag mår bra. Jag är lycklig. Jag är kär och trygg.
Jag blir mer och mer kär för varje dag som går. Fantastiska, omöjliga, roliga, generösa, genomfina Y. Igår låg vi och pratade om religion, helvetet och himlen, i nästan en timme innan vi somnade i vår - vår - säng.
Anledningen till varför jag skapade denna bloggen bleknar mer och mer varje gång jag ser Y i ögonen. Poängen med bloggen var att spy ur mig allt hat och all sorg över mitt kraschade första försök till förhållande, och efterspelet från det. Idag tänker jag fortfarande på det ibland, och ibland har jag konstiga drömmar, men den svarta lilla klumpen i magen är borta. Just nu har jag en ny klump i magen, men det är bara för att Y åkt till Stockholm med sin chef för en utbildning, och jag saknar honom.
Mina vänner som spelar roll har blivit tightare, och vissa har glidit bort. Detta har inget med hur ofta jag ser dem att göra, utan hur bra det känns när vi ses. På fredag ska jag bjuda in mina närmaste brudar till lite vin- och myskväll, och det ser jag fram emot något enormt!
Jag har börjat ett nytt jobb, som eventsäljare på en flygplats. Det trivs jag faktiskt väldigt bra med, trots att jag börjar 7 på morgonen! På måndag har jag ett karatepass - 07-19! Men jag får bra pengar för det, och erfarenheten. De har just börjat sin satsning på den flygplatsen, och företaget har bara kontor i Stockholm, så i framtiden kanske ett Malmö-kontor blir aktuellt, och då hoppas jag vara med i fighten om samordnartjänsten. Ledningen har hintat lite sådant... Men vi får se. Kanske jag bara pallar i två veckor till, kanske jag gör detta för resten av mitt liv och skippar psykologdrömmen - vem vet?
Jag sitter för tillfället i mitt - mitt - kök och dricker vin efter en låång kväll på mitt andra jobb, men vinet är strax slut, så jag avslutar här.
S, detta är till dig, så du vet att jag tog åt mig önskemålet att skriva igen.
Jag mår bra. Jag är lycklig. Jag är kär och trygg.
Wat?
Jag är inte tom än. Och jag känner mig avslutad. En väldigt skum person sa en gång till mig att "detta är inte ett kapitel i din livsbok, detta är bara ett kommatecken", och det stämmer. Jag har glömt mycket av den smärta jag gått igenom, det är den mänskliga naturen och självbevarelsedriften, men jag sitter här nu, mindre än tjugofyra timmar efter det där vidriga, ofattbart svarta meddelande som sköt på alla mina svagaste punkter med en skarpskytts precision. Jag sitter här och tänker på Y. Hur han fanns där igår, och fick mig att skratta genom tårarna, de sista tårarna. Och han kallade mig beauty som han gjorde när vi var tillsammans. Han var antagligen full, men fulla människor brukar agera på någon nivå av sanning. Eller vana.
Det som har kommit ur detta är att jag inte har hopp om honom, men jag går inte in i vårt nästa möte med falska förhoppningar heller. En tom canvas. Han kan ha menat det, han kan ha fått en spark i sin fantastiskt välformade rumpa, och han kan vilja förändra sina prioriteringar. Han kan också vara sig själv, charmig och väldigt fin på insidan, men emotionellt otillgänglig. Allt detta med hans mamma och sen honom själv kan ha öppnat hans ögon - åt endera hållet. Åt mitt håll eller åt något annat håll. Han får veta vad de kommit fram till angående hjärtat på fredag, när jag är i Tyskland. Jag ska skriva till honom imorgon att han ska smsa om det är några nyheter han vill att jag ska veta, så går vi vidare därifrån.
Min utbytesstudentvän H har kommit hem. Hon som är osannolikt stark för att vara ren. Smutsiga eller trasiga människor är starka, men hela och rena människor brukar inte vara det av någon anledning. Jag har hört av våra gemensamma vänner som åkt bort att det är väldigt jobbigt att komma hem från ett utbytesår, så jag ville inte vara ännu en människa i hennes hus som hon inte sett på ett år. Jag ska träffa henne imorgon istället. Jag ser fram emot det jättemycket. Lite som om jag är kär i henne och det bubblar i min mage efter att bara springa över de två gårdarna som skiljer oss åt och krama på henne. Lite som om hon är det efterlängtade barnet man har känt inuti sig nio månader, men inte sett, och man vill se hur den nya människan ser ut, trots att man redan känner henne.
Men hon får sitt space ikväll. Jag tänker inte vara den som gör hemkommandet jobbigt. Jag vet att jag har tagit mycket av hennes energi de senaste arton månaderna.
H, du är efterlängtad.
Det som har kommit ur detta är att jag inte har hopp om honom, men jag går inte in i vårt nästa möte med falska förhoppningar heller. En tom canvas. Han kan ha menat det, han kan ha fått en spark i sin fantastiskt välformade rumpa, och han kan vilja förändra sina prioriteringar. Han kan också vara sig själv, charmig och väldigt fin på insidan, men emotionellt otillgänglig. Allt detta med hans mamma och sen honom själv kan ha öppnat hans ögon - åt endera hållet. Åt mitt håll eller åt något annat håll. Han får veta vad de kommit fram till angående hjärtat på fredag, när jag är i Tyskland. Jag ska skriva till honom imorgon att han ska smsa om det är några nyheter han vill att jag ska veta, så går vi vidare därifrån.
Min utbytesstudentvän H har kommit hem. Hon som är osannolikt stark för att vara ren. Smutsiga eller trasiga människor är starka, men hela och rena människor brukar inte vara det av någon anledning. Jag har hört av våra gemensamma vänner som åkt bort att det är väldigt jobbigt att komma hem från ett utbytesår, så jag ville inte vara ännu en människa i hennes hus som hon inte sett på ett år. Jag ska träffa henne imorgon istället. Jag ser fram emot det jättemycket. Lite som om jag är kär i henne och det bubblar i min mage efter att bara springa över de två gårdarna som skiljer oss åt och krama på henne. Lite som om hon är det efterlängtade barnet man har känt inuti sig nio månader, men inte sett, och man vill se hur den nya människan ser ut, trots att man redan känner henne.
Men hon får sitt space ikväll. Jag tänker inte vara den som gör hemkommandet jobbigt. Jag vet att jag har tagit mycket av hennes energi de senaste arton månaderna.
H, du är efterlängtad.
Mardrömmar och framtidsdrömmar
Jag trivs med Y. Han får mig att skratta åt mig själv och livet, och han gör mig nyfiken på nya erfarenheter. Han är nog inte helt van vid någon som mig, men vi lär känna varandra. Jag sov hos honom inatt, och det stör mig att hans säng är så liten. Jag har sovit ensam i ett år - i en dubbelsäng. Han har sovit i en enkelsäng själv. Två personer, varav en med grova snarkningar, som gillar att sova ensamma... Kaos. Han tog soffkuddarna och la sig på golvet. Jag chillade i sängen. Mycket angenämt.
Vi pratar mer och mer seriöst om att åka till hans hemstad Alanya i sommar. Han jobbar väldigt mycket, och får ganska bra betalt med OB och så, så han kommer försöka bjuda mig. Jag vet inte vad jag tycker om det. Men å andra sidan så har jag inte heltidsarbete utan heltidsstudier. Jag kan inte väntas ha samma budget som honom. Vi får se om det ens håller till i sommar. Men det känns som om vi kommer vara tillsammans ganska länge. Och det är en bra känsla.
Vi pratar mer och mer seriöst om att åka till hans hemstad Alanya i sommar. Han jobbar väldigt mycket, och får ganska bra betalt med OB och så, så han kommer försöka bjuda mig. Jag vet inte vad jag tycker om det. Men å andra sidan så har jag inte heltidsarbete utan heltidsstudier. Jag kan inte väntas ha samma budget som honom. Vi får se om det ens håller till i sommar. Men det känns som om vi kommer vara tillsammans ganska länge. Och det är en bra känsla.
En dålig känsla däremot, är den jag fick när jag vaknade av en mardröm härom natten. Jag har så realistiska drömmar ibland, så de mindfuckar mig i flera timmar - om inte dagar! Denna gången drömde jag att Y hade ändrat sin relationsstatus till i ett förhållande med tjejen som låg med mitt ex. Innan dess kom mitt ex in i drömmen - iklädd Y:s tröja - och sa att han var bättre för mig än Y är. Jag sa att det inte spelar någon roll, men jag tror att han kysste mig. Det är aldrig bra att titta på Glee innan man går och lägger sig. Det var en nästintill perfekt kopia på en scen mellan Rachel och Finn. Döm mig inte. Det är min feel-good-tvserie.
Mitt ex är kompaktare än Y, både fysiskt och rent känslomässigt. Det är självklart positivt ibland, men jag har så mycket andrum nu när Y inte kväver mig med svartsjuka och uppmärksamhetskrav! Det är fantastiskt vad jag är fri, trots att jag är i ett förhållande!
Mitt ex är kompaktare än Y, både fysiskt och rent känslomässigt. Det är självklart positivt ibland, men jag har så mycket andrum nu när Y inte kväver mig med svartsjuka och uppmärksamhetskrav! Det är fantastiskt vad jag är fri, trots att jag är i ett förhållande!
Jag ser fram emot Alanya, och Nice, och studenten.
If I kiss you where it's sore, will you feel better?
Jag tänkte egentligen skriva om hur mysigt det var att ta hand om mig själv - en lång varm dusch och len hud - och skillnaden mellan att vara singel och upptagen. Hur jag inte rakar benen, men ändå målar naglarna, för min egen skull.
Men så läste jag en kär väns blogg. Hon är A:s kompis såväl som min, och hon hjälpte mig att komma vidare ett litet steg, på nån jävla vänster. Jag mailar henne ganska ofta, men hennes svar kommer med väldigt stora mellanrum. Hon tog bort sin facebook, men skapade sen en ny, som jag såg på hennes blogg. Hon är vän med A på facebook, men inte mig. Jag kan inte ens hitta henne. Kanske man bara ska skita i det helt? Jag har bättre saker för mig än att maila någon som bara svarar av pliktkänsla.
Jag fick ett sms av min kloka vän S från ungdomsgruppens veckoträff: Kom hit. Hon är inte här, och jag vill att du är här. Bara själva tanken på att smyga runt när hon inte är där för att slippa hennes sällskap, att sitta där och veta att jag inte hör hemma där längre - på grund av deras svek och min egen självbevarelsedrift - gav mig en klump i magen.
Jag och min älskade vän ska åka till Egypten i april - och hej vad jag ser fram emot det! UD avråder inte från resor till området, och jag vill bara ligga en vecka i solen och dricka all inclusivedrinkar.
Och efter studenten åker jag. Till Skottland, Tyskland och Frankrike. Jobba och leva - bort från allt detta. Jag är så trött på skolan, så trött på att gå runt och se mig omkring efter henne - efter honom! Trots att jag vet att han inte kommer komma tillbaka så är mitt huvud fullt av associationer. Busshållsplatsen vi var på, stället vi kysstes på, där vi firade nyår, hela staden är förgiftad. Jag tänker vara borta så länge jag kan, och sen plugga i Göteborg eller något - lagom avstånd. Jag och min älskade vän ska antagligen hyra en lägenhet tillsammans i Göteborg. Och jag ser fram emot det av hela mitt hjärta. Enda problemet är min gamla vän. Vi som har varit vänner i tio år, vi som har vuxit upp tillsammans, vuxit ihop, isär, ihop och isär igen. Jag tror att detta är för gott, och ärligt talat tror jag att det kan vara något bra. Hon svek mig, när hennes ätstörning blev hennes bästa vän och tog min plats. Hon slutade vara min vän, något jag aldrig hade gjort, hur lite jag än vägde. Min älskade vän är den enda som aldrig har svikit mig, inte ens lite. Jag tror att det inte går att reparera mellan mig och min gamla bästis.
Jag var och tränade idag för första gången sedan avslöjandet och avslutet. Jag har mått för dåligt för att tänka på min kropp, men idag körde jag för fullt! Det känns bra, men det är också som om muskeltröttheten bygger en bro tillbaka i tiden, till förra gången jag tränade. Då var jag kär och ovetande. Nu är jag bitter, ensam och trött. Det känns jävligt skumt.
"If you never say your name out loud to anyone, they can never ever call you by it." Det är något som är konstigt fortfarande, som jag inte kan sätta ett namn på. Så länge det inte finns ett namn, kan jag inte förändra det.
Vi får se, helt enkelt. Men nu tänker jag duscha i ungefär två timmar och gå och lägga mig med en bok och lite spännande tankar på min historielärare, som för övrigt sökte ögonkontakt med mig en fjärdedel av förra lektionen. Hyfsat oproportionerligt när man tänker på att vi var nästan tjugo i klassrummet... Men jag gillar tanken. Vi får se vad som händer efter studenten!
