livetmedenklackspark.blogg.se

"Tror du att vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar? Det tror inte jag" men ändå fladdrade det till i magen när han plötsligt ändrade från kompis-kram till runt-midjan-kram och sen inte släppte mig, såg mig i ögonen som för att fråga om han fick fortsätta, och sen böjde sig ner och kysste mig lätt, nästan blygt. Jag har repeterat de tio sekunderna - som kändes som så mycket längre och så mycket kortare - så många gånger de senaste två timmarna. Jag som hade satt för mig att inte släppa in någon innan jag åker till Skottland, men där står han och knackar. Det är den första kyssen på tio månader som fick min mage att hoppa till.

Om man ändå vet att det kommer ta slut - är det värt att börja? säger min logik. Kyssen! Ögonen! skriker ja, jag vet inte vilken del av mig, eftersom hjärtat är dött. Kanske magkänslan? Fjärilarna i magen? Näsan..?

Vi får se. Ikväll tänker jag inte oroa mig mer, jag tänker nu gå och lägga mig med ett leende på nykyssta läppar.