livetmedenklackspark.blogg.se

Jag har spenderat de senaste timmarna på facebookchatten med först Y och sen Y och hans lillebror. Y sa åt honom att lägga till mig, vilket jag har svårt att se som något "jag vill inte umgås med denna tjejen i framtiden". Hur som helst hade vi askul, och vi pratade om allt möjligt.
Jag vet däremot inte om han kommer förbli så här, och jag känner mot alla förhoppningar - hopp. Jag låg i min säng igår och skulle sova, men allt jag kunde tänka på var hur det snart är fredag, och att han kommer hem då, och hur han kanske kommer till mitt jobb. Och ger mig en sådan där kyss som får det att kittlas på undersidan av fötterna. Jag tänkte på hur vi hade kunnat få vårt första fina sex, inte hett. Och jag tänkte på hans ögon, hans hand runt min, hur han himlar med ögonen men ändå skrattar när jag säger något a-s-l-a-m-e. Och hur han kysser mig.
Well, hell. Jag är stuck. Han har en tidsfrist nu, men när han kommer hem så får han bestämma sig. Är det värt det? Är den kittlande känslan värd att bygga på, sakna varandra nu när jag reser bort så mycket, värd att reparera sår för? Och är han kapabel till det?
Jag vet inte vad jag ska sätta för kategori på detta. Jagtrorattjagtyckeromhonommenjagärräddatthanbarabehövernågonmenintenödvändigtvismig?
Fortsättning följer.