Jag vill bort
Jag trivs inte längre. Jag vill till Frankfurt och bo där. Jag vill inte fortsätta leva med någon som jag känner att jag måste ändra för att klara av att leva med. Y förtjänar att vara med någon som inte är så kritisk som jag är. Jag trodde att det bara var hans beteende som störde mig, men ju längre tid jag spenderar här, desto mer tror jag att det är hans personlighet. Och jag har ingen rätt att ändra hans personlighet! Det gör mig ledsen.
Y har svårt att leva i ett lag. Han lever fortfarande som ungkarl, kommer hem mitt i natten, anpassar inte sina planer till mig, låter grejer vara ogjorda - disk, städning och annat som påverkar oss båda - och då känner jag att min tid inte är lika värdefull för honom som hans egen! Och i ett förhållande ska bådas tid vara lika värdefull, enligt mig.
Så nu vill jag bort. Och det krossar mitt hjärta varje dag, för jag älskar honom. Men hur mycket måste jag betala för vårt liv tillsammans?
Jag är så splittrad.
Y har svårt att leva i ett lag. Han lever fortfarande som ungkarl, kommer hem mitt i natten, anpassar inte sina planer till mig, låter grejer vara ogjorda - disk, städning och annat som påverkar oss båda - och då känner jag att min tid inte är lika värdefull för honom som hans egen! Och i ett förhållande ska bådas tid vara lika värdefull, enligt mig.
Så nu vill jag bort. Och det krossar mitt hjärta varje dag, för jag älskar honom. Men hur mycket måste jag betala för vårt liv tillsammans?
Jag är så splittrad.
Ensam
Jag känner mig enormt ensam. Jag vet inte vem jag ska prata med. Mina bästa vänner är alla insnurrade i sina egna huvuden, och Y fattar inte att jag ofta är ensam på grund av honom. Jag blir så ofta bortprioriterad av honom. Killkväll i all ära, men sambokväll då?
Jag böjer mig och planerar om för att ha lite tid med honom, uppmuntrar när han är låg, sätter min egen njutning i andra rummet för att han ska må bra med sig själv. Och efter allt det, vad får jag? Det är det jag undrar nu. Jag är besviken. Och jag hatar ljudet av hans datormus!
Jag böjer mig och planerar om för att ha lite tid med honom, uppmuntrar när han är låg, sätter min egen njutning i andra rummet för att han ska må bra med sig själv. Och efter allt det, vad får jag? Det är det jag undrar nu. Jag är besviken. Och jag hatar ljudet av hans datormus!
Gnat och tjat
Y är fantastisk och underbar på nästan alla sätt. Men han är lat. Han gör 20-30% av allt jobb i lägenheten, medan jag som jobbar 48 timmar i veckan gör resten! Jag ber honom sova bredvid mig - bara komma och lägga sig hos mig - senast 2 på morgonen. Inte världens svåraste grej kan man tycka... Inatt somnade jag som en sten vid två, när jag kom hem från en myskväll efter en lååång arbetsvecka. Y kommer och lägger sig 6.30!! Jag kan inte sova utan honom, och det vet han, men samtidigt tänker jag inte tvinga honom att sova samma tider som jag - då jag går upp 04.30 för att jobba. Han lovade då att komma och lägga sig senast två. Har han hållt det en enda gång sen han lovade det? Nej. Han sitter vid sin dator hela nätterna för att "han inte kan sova", sover hela dagarna, jobbar bara tre dagar i veckan, tränar inte, och gör inget som tröttar ut honom. Inte undra på att han sover så dåligt?
När han kom och la sig i morse vaknade jag ju till, för jag sover så lätt, och kollade på klockan. Han försökte få mig att skratta som alltid för att slippa undan, och jag orkade inte ta diskussionen. Så när jag vaknade vid halv nio så gömde jag hans dator i städskåpet, och lämnade en lapp där det stod att jag tog med mig den och att han ska göra något produktivt med sin dag. Hittar han datorn så är det för att han har städat, och då förtjänar han den. Annars får han helt enkelt göra något med sitt liv. Typ fixa ett gymkort, köpa ordentliga skor, gå och handla... Har han legat i sängen hela dagen så blir jag militant. Jag är hemma vid sextiden, och då får vi se...
Jag är inte glad på min sambo. Jag hatar att jag ska behöva vara så arg för något så onödigt. Det tär på en relation som i övrigt är det bästa jag någonsin haft...
En väldigt trevlig kväll
Jag har spenderat de senaste timmarna på facebookchatten med först Y och sen Y och hans lillebror. Y sa åt honom att lägga till mig, vilket jag har svårt att se som något "jag vill inte umgås med denna tjejen i framtiden". Hur som helst hade vi askul, och vi pratade om allt möjligt.
Jag vet däremot inte om han kommer förbli så här, och jag känner mot alla förhoppningar - hopp. Jag låg i min säng igår och skulle sova, men allt jag kunde tänka på var hur det snart är fredag, och att han kommer hem då, och hur han kanske kommer till mitt jobb. Och ger mig en sådan där kyss som får det att kittlas på undersidan av fötterna. Jag tänkte på hur vi hade kunnat få vårt första fina sex, inte hett. Och jag tänkte på hans ögon, hans hand runt min, hur han himlar med ögonen men ändå skrattar när jag säger något a-s-l-a-m-e. Och hur han kysser mig.
Well, hell. Jag är stuck. Han har en tidsfrist nu, men när han kommer hem så får han bestämma sig. Är det värt det? Är den kittlande känslan värd att bygga på, sakna varandra nu när jag reser bort så mycket, värd att reparera sår för? Och är han kapabel till det?
Jag vet inte vad jag ska sätta för kategori på detta. Jagtrorattjagtyckeromhonommenjagärräddatthanbarabehövernågonmenintenödvändigtvismig?
Fortsättning följer.
Jag vet däremot inte om han kommer förbli så här, och jag känner mot alla förhoppningar - hopp. Jag låg i min säng igår och skulle sova, men allt jag kunde tänka på var hur det snart är fredag, och att han kommer hem då, och hur han kanske kommer till mitt jobb. Och ger mig en sådan där kyss som får det att kittlas på undersidan av fötterna. Jag tänkte på hur vi hade kunnat få vårt första fina sex, inte hett. Och jag tänkte på hans ögon, hans hand runt min, hur han himlar med ögonen men ändå skrattar när jag säger något a-s-l-a-m-e. Och hur han kysser mig.
Well, hell. Jag är stuck. Han har en tidsfrist nu, men när han kommer hem så får han bestämma sig. Är det värt det? Är den kittlande känslan värd att bygga på, sakna varandra nu när jag reser bort så mycket, värd att reparera sår för? Och är han kapabel till det?
Jag vet inte vad jag ska sätta för kategori på detta. Jagtrorattjagtyckeromhonommenjagärräddatthanbarabehövernågonmenintenödvändigtvismig?
Fortsättning följer.
Mardrömmar och framtidsdrömmar
Jag trivs med Y. Han får mig att skratta åt mig själv och livet, och han gör mig nyfiken på nya erfarenheter. Han är nog inte helt van vid någon som mig, men vi lär känna varandra. Jag sov hos honom inatt, och det stör mig att hans säng är så liten. Jag har sovit ensam i ett år - i en dubbelsäng. Han har sovit i en enkelsäng själv. Två personer, varav en med grova snarkningar, som gillar att sova ensamma... Kaos. Han tog soffkuddarna och la sig på golvet. Jag chillade i sängen. Mycket angenämt.
Vi pratar mer och mer seriöst om att åka till hans hemstad Alanya i sommar. Han jobbar väldigt mycket, och får ganska bra betalt med OB och så, så han kommer försöka bjuda mig. Jag vet inte vad jag tycker om det. Men å andra sidan så har jag inte heltidsarbete utan heltidsstudier. Jag kan inte väntas ha samma budget som honom. Vi får se om det ens håller till i sommar. Men det känns som om vi kommer vara tillsammans ganska länge. Och det är en bra känsla.
Vi pratar mer och mer seriöst om att åka till hans hemstad Alanya i sommar. Han jobbar väldigt mycket, och får ganska bra betalt med OB och så, så han kommer försöka bjuda mig. Jag vet inte vad jag tycker om det. Men å andra sidan så har jag inte heltidsarbete utan heltidsstudier. Jag kan inte väntas ha samma budget som honom. Vi får se om det ens håller till i sommar. Men det känns som om vi kommer vara tillsammans ganska länge. Och det är en bra känsla.
En dålig känsla däremot, är den jag fick när jag vaknade av en mardröm härom natten. Jag har så realistiska drömmar ibland, så de mindfuckar mig i flera timmar - om inte dagar! Denna gången drömde jag att Y hade ändrat sin relationsstatus till i ett förhållande med tjejen som låg med mitt ex. Innan dess kom mitt ex in i drömmen - iklädd Y:s tröja - och sa att han var bättre för mig än Y är. Jag sa att det inte spelar någon roll, men jag tror att han kysste mig. Det är aldrig bra att titta på Glee innan man går och lägger sig. Det var en nästintill perfekt kopia på en scen mellan Rachel och Finn. Döm mig inte. Det är min feel-good-tvserie.
Mitt ex är kompaktare än Y, både fysiskt och rent känslomässigt. Det är självklart positivt ibland, men jag har så mycket andrum nu när Y inte kväver mig med svartsjuka och uppmärksamhetskrav! Det är fantastiskt vad jag är fri, trots att jag är i ett förhållande!
Mitt ex är kompaktare än Y, både fysiskt och rent känslomässigt. Det är självklart positivt ibland, men jag har så mycket andrum nu när Y inte kväver mig med svartsjuka och uppmärksamhetskrav! Det är fantastiskt vad jag är fri, trots att jag är i ett förhållande!
Jag ser fram emot Alanya, och Nice, och studenten.
Once upon a February
Så Y och jag räknas som officiellt tillsammans. Jag sa till honom att jag inte tänker dansa efter honom, och han tog nog till sig, för jag märker skillnad. Jag åkte till honom igårkväll och låg bredvid honom i hans alldeles för smala säng. Vi pratade och pratade, men jag vet med mig att jag inte kommer snöa in på honom. Som en klok vän sa i sin blogg "Jag kommer aldrig bli beroende av dig" - och det är bara för sant! Jag vill vara med honom och åka runt världen med honom, men jag vill aldrig bli beroende av honom. Jag tycker om hans sällskap, men jag tänker aldrig sluta andas när han inte är där. När jag satt på bussen hem ändrade jag min relationsstatus - en jäkligt skum känsla, men inte negativt skum...
Denna veckan är den magiska, fantastiska veckan i månaden då allt är underbart - inte - men jag tänker utnyttja den till fullo. Det gick ganska fort med kroppskontakt med Y, vilket innebär att jag känner hans kropp bättre än jag känner hans huvud. Jag vill inte att vi går så långt i rutinerna att vi till sist inte känner varandra mer än på ytan. Så jag tänker trakassera honom med massa frågor och ämnen denna veckan. Jag kanske ska sova hos (på) honom inatt, men vi får se.
Innan dess ska jag ha en dubbeltimme på körskolan med min opassande komiska lärare Lennart. Lennart i mitt hjärta! Och efter det ska jag hämta min balklänning, lämna den hemma, dö i soffan, och sen träffa min turk. Jag hade kunnat somna här och nu, men ack nej, skola, körning, hämtning och planering väntar. Och ångest över projektarbetet.
Vi får se. Solen skiner i alla fall, så det finns hopp för framtiden.
