Wat?
Jag är inte tom än. Och jag känner mig avslutad. En väldigt skum person sa en gång till mig att "detta är inte ett kapitel i din livsbok, detta är bara ett kommatecken", och det stämmer. Jag har glömt mycket av den smärta jag gått igenom, det är den mänskliga naturen och självbevarelsedriften, men jag sitter här nu, mindre än tjugofyra timmar efter det där vidriga, ofattbart svarta meddelande som sköt på alla mina svagaste punkter med en skarpskytts precision. Jag sitter här och tänker på Y. Hur han fanns där igår, och fick mig att skratta genom tårarna, de sista tårarna. Och han kallade mig beauty som han gjorde när vi var tillsammans. Han var antagligen full, men fulla människor brukar agera på någon nivå av sanning. Eller vana.
Det som har kommit ur detta är att jag inte har hopp om honom, men jag går inte in i vårt nästa möte med falska förhoppningar heller. En tom canvas. Han kan ha menat det, han kan ha fått en spark i sin fantastiskt välformade rumpa, och han kan vilja förändra sina prioriteringar. Han kan också vara sig själv, charmig och väldigt fin på insidan, men emotionellt otillgänglig. Allt detta med hans mamma och sen honom själv kan ha öppnat hans ögon - åt endera hållet. Åt mitt håll eller åt något annat håll. Han får veta vad de kommit fram till angående hjärtat på fredag, när jag är i Tyskland. Jag ska skriva till honom imorgon att han ska smsa om det är några nyheter han vill att jag ska veta, så går vi vidare därifrån.
Min utbytesstudentvän H har kommit hem. Hon som är osannolikt stark för att vara ren. Smutsiga eller trasiga människor är starka, men hela och rena människor brukar inte vara det av någon anledning. Jag har hört av våra gemensamma vänner som åkt bort att det är väldigt jobbigt att komma hem från ett utbytesår, så jag ville inte vara ännu en människa i hennes hus som hon inte sett på ett år. Jag ska träffa henne imorgon istället. Jag ser fram emot det jättemycket. Lite som om jag är kär i henne och det bubblar i min mage efter att bara springa över de två gårdarna som skiljer oss åt och krama på henne. Lite som om hon är det efterlängtade barnet man har känt inuti sig nio månader, men inte sett, och man vill se hur den nya människan ser ut, trots att man redan känner henne.
Men hon får sitt space ikväll. Jag tänker inte vara den som gör hemkommandet jobbigt. Jag vet att jag har tagit mycket av hennes energi de senaste arton månaderna.
H, du är efterlängtad.
Det som har kommit ur detta är att jag inte har hopp om honom, men jag går inte in i vårt nästa möte med falska förhoppningar heller. En tom canvas. Han kan ha menat det, han kan ha fått en spark i sin fantastiskt välformade rumpa, och han kan vilja förändra sina prioriteringar. Han kan också vara sig själv, charmig och väldigt fin på insidan, men emotionellt otillgänglig. Allt detta med hans mamma och sen honom själv kan ha öppnat hans ögon - åt endera hållet. Åt mitt håll eller åt något annat håll. Han får veta vad de kommit fram till angående hjärtat på fredag, när jag är i Tyskland. Jag ska skriva till honom imorgon att han ska smsa om det är några nyheter han vill att jag ska veta, så går vi vidare därifrån.
Min utbytesstudentvän H har kommit hem. Hon som är osannolikt stark för att vara ren. Smutsiga eller trasiga människor är starka, men hela och rena människor brukar inte vara det av någon anledning. Jag har hört av våra gemensamma vänner som åkt bort att det är väldigt jobbigt att komma hem från ett utbytesår, så jag ville inte vara ännu en människa i hennes hus som hon inte sett på ett år. Jag ska träffa henne imorgon istället. Jag ser fram emot det jättemycket. Lite som om jag är kär i henne och det bubblar i min mage efter att bara springa över de två gårdarna som skiljer oss åt och krama på henne. Lite som om hon är det efterlängtade barnet man har känt inuti sig nio månader, men inte sett, och man vill se hur den nya människan ser ut, trots att man redan känner henne.
Men hon får sitt space ikväll. Jag tänker inte vara den som gör hemkommandet jobbigt. Jag vet att jag har tagit mycket av hennes energi de senaste arton månaderna.
H, du är efterlängtad.
Kommentarer
Trackback
