livetmedenklackspark.blogg.se

Y är fantastisk och underbar på nästan alla sätt. Men han är lat. Han gör 20-30% av allt jobb i lägenheten, medan jag som jobbar 48 timmar i veckan gör resten! Jag ber honom sova bredvid mig - bara komma och lägga sig hos mig - senast 2 på morgonen. Inte världens svåraste grej kan man tycka... Inatt somnade jag som en sten vid två, när jag kom hem från en myskväll efter en lååång arbetsvecka. Y kommer och lägger sig 6.30!! Jag kan inte sova utan honom, och det vet han, men samtidigt tänker jag inte tvinga honom att sova samma tider som jag - då jag går upp 04.30 för att jobba. Han lovade då att komma och lägga sig senast två. Har han hållt det en enda gång sen han lovade det? Nej. Han sitter vid sin dator hela nätterna för att "han inte kan sova", sover hela dagarna, jobbar bara tre dagar i veckan, tränar inte, och gör inget som tröttar ut honom. Inte undra på att han sover så dåligt?

När han kom och la sig i morse vaknade jag ju till, för jag sover så lätt, och kollade på klockan. Han försökte få mig att skratta som alltid för att slippa undan, och jag orkade inte ta diskussionen. Så när jag vaknade vid halv nio så gömde jag hans dator i städskåpet, och lämnade en lapp där det stod att jag tog med mig den och att han ska göra något produktivt med sin dag. Hittar han datorn så är det för att han har städat, och då förtjänar han den. Annars får han helt enkelt göra något med sitt liv. Typ fixa ett gymkort, köpa ordentliga skor, gå och handla... Har han legat i sängen hela dagen så blir jag militant. Jag är hemma vid sextiden, och då får vi se...

Jag är inte glad på min sambo. Jag hatar att jag ska behöva vara så arg för något så onödigt. Det tär på en relation som i övrigt är det bästa jag någonsin haft...