Kompisar kan också såra. Kul.
E har kläckt ur sig - i korthet - att jag inte har någon självrespekt och följer Y blint. Kul att höra det från min bästa kompis som har gått igenom allt som involverade förlorad självrespekt och annat smaskigt med mig. Så nu är jag arg, för a) hon har sårat mig och b) hon är arg för att hon tycker att jag reagerat fel på hennes åsikter. Och jag är ledsen. Dafuq gör man när ens bästa jävla vän plötsligt är off limits på grund av något som sagts? Och hur kommer man ifrån fakumet att man inte kan tänka sig se henne i ögonen för att hon sårat en så djupt!? Vad. I. Helvete. Ska. Jag. Göra!?
Jobb, jobb och jobb.
Min chef är fantastisk, mina kollegor är underbara och min arbetsbeskrivning är trevlig. Jag pratar med folk och får betalt. Men på sistone har alla jag pratat med sagt att de antingen redan har kortet jag säljer eller att de går via företaget, så mina siffror har mer än halverats! Eftersom jag jobbar på provision så suger det! Idag har jag jobbat sex timmar, exklusive de nästan två timmarna jag pendlar, och fått fantastiska NOLL kronor! Jag hade kunnat göra så mycket bättre saker med min tid...
Fork.
Ja, definitivt kär
Y fick en smärtattack igår som var så seriös att han ringde efter en ambulans. Vi var på sjukhuset i fyra timmar, fick inget svar, och fick åka hem igen. Under tiden jag satt hos honom på akuten så slog det mig hur lite jag vill att han ska försvinna. Jag kan inte tänka mig att vakna utan honom...
Vi satt i soffan och kollade på Game of Thrones och åt hämtmat, och jag kom på mig själv med att undra om det var på riktigt. Är detta verkligen min verklighet? Så självklar att jag nästan inte tänker på det. Han är där. Punkt.
Så trots att han driver mig till vansinne med disk och lättja så är jag onekligen upp över öronen kär i honom.
Punkt.
