livetmedenklackspark.blogg.se -

Klappat och klart

Då har jag tagit tag i Y och berättat att hans ansträngningar var för lite, för sena. Det känns bra, trots att jag vet att jag åsamkar någon smärta. Hur illa han än betett sig så förtjänar han sanningen, och den har han fått.

2013-07-25 @ 04:06:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

J, definitivt J

Jag har just kommit hem från en fantastisk kväll med J. Vin- och Queen-kväll på hans balkong, som sedan ledde till mys och kyssar och inre fördömande av mina principer. Hur snygg han än är kommer jag inte sova över. Så nu är jag hemma. Och glad.

2013-07-24 @ 02:06:40 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det där med kommunikation...

Jag har utan krydd pratat med J i fyra timmar i sträck. Om allt mellan himmel och jord! Senast jag pratade så intensivt med någon var för två år sedan.
Jag frågade Y hur det gick på Migrationsverket med hans förlängning av arbetstillståndet, och det visade sig att han inte åkt dit eller ringt. Sen svarar han inte på mina meddelanden i flera timmar - mitt i en konversation. Och nu säger han att han bara vill lämna Sverige så fort som möjligt och börja sitt liv i Turkiet. Jag blev lite tårögd när jag läste det, men nu börjar logiken sjunka in. Jag vill inte ha ett psykoförhållande 2.0. Det räcker.
Samtalet med J har verkligen fått mig att undra. Jag är attraherad av hans personlighet, något jag inte riktigt uppnådde med Y. Jag önskar bara att jag inte använder J som rebound från min rebound. För J är nog en bra kille. Jag hoppas det.
Just nu, om jag fick välja en människa jag vill ha här, så blir det min bästis. Den jag vill träffa när jag kommer hem, däremot, är J. Så jag hoppas med all min kraft att det inte är en rebound-grej. Det vore slöseri på två meter.
Jag har förresten tagit bort alla meddelanden och alla gamla trådar i telefonen och facebook. Det är klart nu, jag vill inte använda minneskapacitet i mig eller min telefon för det.
Jag har fått galna myggbett på armen. Det kliar så jag håller på att dö. Men jag är brun om benen.

2013-07-16 @ 02:13:24 Permalink Nya flammor Kommentarer (1) Trackbacks ()

Frankrike

Här sitter jag, på vandrarhemmet i Nice, och gör precis ingenting. Jag har precis så mycket social interaktion med människor som jag vill, och det ser ut som om jag kommer vara ensam i fyrabäddsrummet i natt - en välkommen idé eftersom den förra tjejen väckte mig med sina snarkningar. Jag låg vaken i två timmar medan hon sågade på...
Vädret är fantastiskt och jag börjar bli gyllene i huden av solen. Jag låg på stranden i tre timmar igår, och två och en halv idag. Jag gick in för att göra lite mat och har inte kommit loss sedan dess. Jag trivs här och funderar på att aldrig åka hem igen.
Y skrev till mig igår vid tvåtiden, och han hann säga "hoppas du har det bra, saknar dig, puss och kram, jag ska jobba." Jag såg att han var inloggad i eftermiddags, och skrev till honom. Han läste meddelandet men svarade inte. Så mycket för förändring.
J, däremot, skrev till mig både igår och idag och gjorde mig glad genom lite enkelt snack. Hade det bara funnits kemi mellan oss så hade mitt val varit superenkelt!
Dessa tankar är ganska framtvingade, för ärligt talat så har jag satt det mesta på paus. Och om inte alla tankar är pausade så är de i alla fall i slow motion, så ingen ångest registreras riktigt i mitt huvud. Mycket angenämt. Inget kan röra mig här.
Min bästa vän meddelade igår att hon har fått sina pengar från pappan, efter två år av tjat, frustration och ilska. Nu kan hon i all stillhet kapa banden till mannen som förstört så mycket. Den nyheten spred en varm, luddig känsla i mig, för jag vet hur högt hon värderar friheten hon har nu.
Vad ska jag göra nu..? Äta glass i en söt liten del av gamla staden eller stanna inne och titta på Grey's anatomy? Och vad ska jag göra ikväll? Hänga med de andra gästerna till en nattklubb eller läsa? Världen ligger öppen.

2013-07-13 @ 18:06:54 Permalink Lycklig och förvirrad Kommentarer (0) Trackbacks ()

Menåherregud

Skulle byta buss och säga hejdå till Y, det blev först jättestelt, men sen drog han igång hela löfteskvarnen - han ska inte jobba så mycket, han ska prioritera mig och vara bättre denna gången. Jag är sjukt oövertygad. Han kysste mig som om han menade det, men jag är inte säker. Jag tänker vara borta nu och flirta precis så mycket jag vill med fransmännen - eller med ingen alls.
Förra gången jag var i Nice så ältade jag en annan kille, och denna gången blir det annorlunda. Basta.
Jag tänker inte falla för fina löften, utan för fakta. Han får bevisa att han är seriös bortom all tvivel, annars är jag out. Och jag tänker fortsätta umgås med J, för jag vägrar falla tillbaks i Y:s armar innan jag utforskat mina alternativ och kommit fram till att jag vill vara med honom och ingen annan. Av ren stolthet vill jag dumpa honom, och av ren hjärtelogik vill jag ta med honom till Frankrike.
Oh well. Nice nästa. Jag tar tåget om fyra och en halv timme.
Bisous!

2013-07-11 @ 00:44:16 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Going, going, gone?

Jag spenderade natten hos Y igår. Vi höll om varandra en stund innan han la sig på madrassen på golvet. Hans hjärta slog så hårt att han hade ont, och jag pratade med honom om oviktiga saker tills det lugnade ner sig igen. Innan han gick vände han sig mot mig och gav mig tre små, lätta kyssar.
Jag låg och lyssnade på hans andetag tills han somnade, lyssnade efter ett missat andetag som aldrig kom. Och sen började han snarka och jag ångrade att jag inte somnat snabbare. Jag vaknade i morse och kunde inte somna om. Allt var så vant och vanligt - att ligga i skilda sängar och vänta på att han ska vakna, känna mig ensam och trött av halvtaskig sömn och osäker av halvtaskig bekräftelse, och jag blev väldigt tung inombords. Är det så det skulle bli i vår framtid? Separata sängar för att han snarkar och jag rör på mig mycket, ha separata liv ut i fingerspetsarna?
Jag gick så fort han vaknat, utan att kyssa honom. Jag strök honom över kinden och gick ut till bussen.
Han kom till mitt jobb ikväll. Jag trodde inte att han skulle komma ihåg att jag jobbade, och hoppades halvt att han skulle komma och visa att han bryr sig, och halvt att han bara skulle misslyckas där också. Han dök upp, så klart. Och han bad mig spendera natten hos honom igen.
Jag sa nej.
Jag är stolt över att jag fattat det beslutet utifrån mig själv, vad som är bäst för mitt hjärta, men samtidigt smärtar det mig att se honom vilja ha mig och gå därifrån. Han smsade sen att han ville prata om oss och krama mig medan vi sov. Det låter ju utopiskt, men kan han ge mig det jag emotionellt behöver? Fysiskt måste han begränsa sig, och det kan jag leva med, men emotionella gränser går jag inte med på.
Jag tänker träffa J imorgon. Jag ser fram emot det, till min egen förvåning. Jag vill inte vara kär i Y längre, och han känner det på sig och försöker dra mig tillbaka. Så typiskt.
Så det är med en väldigt svag och bräcklig känsla av rätthet som jag nu går och lägger mig och hoppas att mitt tunga hjärta inte sänker mig genom sängen och ner i golvet.

2013-07-10 @ 02:15:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Moraliskt dilemma

Trots att jag varit med J hela dagen gick jag till baren där Y jobbar ikväll. Jag tackade nej till att se på film med J i hans lägenhet för att något drog mig bort. Jag pratade med Y och förklarade min syn på hans sjukdom och hur hans begränsningar är att likna med en allergi. Så han får inte dricka Redbull, äta skräpmat och träna för hårt. Andra får inte äta nötter eller gluten. Han sa att han inte kan ge mig det sex jag behöver. På det svarade jag att hans sjukdom gör att jag får anpassa mig, visst, men han ska inte lita mer på diagnosen än sin egen kropp. Att jag får anpassa mig är ju som att min kompis partner måste sluta äta nötter för att inte utlösa hennes allergi. Han sa att han behöver tid, två dagar kanske, och jag berättade att jag hade jättetrevligt med J. Sen satt vi och pratade, och jag frågade om jag fick sätta mig bredvid honom. Jag la huvudet på hans axel och lyssnade när han berättade. Jag jämförde hans framtida begränsningar med min mammas. Han fick nog en liten kick av den jämförelsen, för hans problem är så mycket mindre än mammas, och hon har fortfarande ett fullgott liv.
Vi ställde oss upp, och han kramade mig. Sen gav han mig en kyss på ena kinden, sen på andra. Och sen kysste han mig, jättelätt, på munnen. Hans läppar var kalla men välkända. Vi gick till bussen. Han frågade om jag skulle med honom hem, jag sa nej och skildes åt med en kram.
Jag tänker fortsätta träffa J och se om jag tycker att Y är värd att ge upp en snygg lång kille för, eller om J är värd att ge upp Y för. Eller om jag ska ge upp alla och bli nunna istället. Är det omoraliskt att träffa två killar samtidigt om ingen av dem sagt att de vill ha mig för sig själv?

2013-07-08 @ 02:32:25 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jaha, okej. Va?

Jag åt glass med J idag. Två timmar skitsnack, inga jobbiga tystnader, bara jätteroligt. På väg hem går jag förbi baren där Y jobbade för att se om jag inte kunde manipulera ägaren som älskar mig till att ta tillbaka honom. Y står i baren och är tillbaka. Precis som jag förutspått.
Så nu är han i stan och förblir här, och är söt. Men han var så bitter igår, jag kan inte komma över det. Jag tror inte han behöver mig.
Det var så trevligt med J att vi ska ses ikväll igen. Vi ska bada. Jag ser fram emot synen...
Nu ska jag hem och äta mat och raka benen.

2013-07-07 @ 16:48:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Suck

Jag har just börjat på jobbet. Det händer absolut ingenting än, men det sätter nog igång om någon timme. Innan dess träffade jag Y som kom hem i morse. Han har förändrats, och jag tycker inte om hans nya personlighet. Alls. Så tyvärr är jag klar med honom.
J smsade däremot i morse, och vi ska fika imorgon. Förhoppningsvis har jag lite roligare med den herren än jag hade med Y...
Önska mig lycka till. Jag har nästintill ingen alls lust på detta. Fem timmar till... Men det är lite pengar.

2013-07-06 @ 22:16:48 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Och jag bara tar emot

Jobb ikväll - trevligt, roligt, givande och spännande. Den snygga men korta bartendern flirtade för fullt, en spelare flirtade ännu mer. Vi pratade jättemycket om allt mellan himmel och jord, och i slutet på kvällen ville han ge mig sitt nummer. Jag sa att han skulle få mitt istället och om han kommer ihåg mig imorgon så får han smsa. Han sa att "oavsett hur full han var skulle han komma ihåg mig, för jag är en sådan som sätter spår". Jag höll på att dö av skratt över blackjackbordet!
Han är lång - över två meter - och snygg och vältränad. Bästa delen? Han är svensk medborgare! Heljättesupersvensk. Jag hoppas att han smsar. Det känns bra att veta att Y inte är mitt enda alternativ.
Y kommer för övrigt hem om fyra timmar. Jag är nyfiken på utvecklingen där också. Han vill inte lova, men han har lovat. Kan han inte leva upp till det så har jag andra möjligheter, kanske bättre. J, den svenska killen, verkar inte vara playertypen. Är han med en tjej så vet hon att hon är den enda intressanta, tror jag.
Jag väntar spänt på morgondagen. Men först mat och sömn!

2013-07-06 @ 03:25:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En väldigt trevlig kväll

Jag har spenderat de senaste timmarna på facebookchatten med först Y och sen Y och hans lillebror. Y sa åt honom att lägga till mig, vilket jag har svårt att se som något "jag vill inte umgås med denna tjejen i framtiden". Hur som helst hade vi askul, och vi pratade om allt möjligt.
Jag vet däremot inte om han kommer förbli så här, och jag känner mot alla förhoppningar - hopp. Jag låg i min säng igår och skulle sova, men allt jag kunde tänka på var hur det snart är fredag, och att han kommer hem då, och hur han kanske kommer till mitt jobb. Och ger mig en sådan där kyss som får det att kittlas på undersidan av fötterna. Jag tänkte på hur vi hade kunnat få vårt första fina sex, inte hett. Och jag tänkte på hans ögon, hans hand runt min, hur han himlar med ögonen men ändå skrattar när jag säger något a-s-l-a-m-e. Och hur han kysser mig.
Well, hell. Jag är stuck. Han har en tidsfrist nu, men när han kommer hem så får han bestämma sig. Är det värt det? Är den kittlande känslan värd att bygga på, sakna varandra nu när jag reser bort så mycket, värd att reparera sår för? Och är han kapabel till det?
Jag vet inte vad jag ska sätta för kategori på detta. Jagtrorattjagtyckeromhonommenjagärräddatthanbarabehövernågonmenintenödvändigtvismig?
Fortsättning följer.

2013-07-04 @ 00:55:58 Permalink Kärlek Kommentarer (0) Trackbacks ()

Take me or leave me

Inget meddelande när jag kom hem. Inga nyheter. Jag skrev till Y och frågade hur han mådde, och han svarade när jag var ute med min bästis. Han är kvar i Turkiet eftersom en passagerare på flyget hem fick en hjärtattack och dog, och han tog det som ett tecken. Det hade jag nog också gjort. Han stannar tills han vet vad det är för fel med hans hjärta. Han säger en vecka, men ingen vet.
Han sa dessutom att jag är välkommen dit. "Var min gäst". Jag sa till honom att han måste bestämma sig om jag är värd att prioritera när han kommer hem eller inte. Vi kan vara vänner om han inte vill försöka, men jag tänker inte gå runt i ovisshet tills han slutar leka med mig. Jag skrev att han får jaga mig, kontakta mig om han vill ha något med mig att göra. Han svarade att "det var ju det han gjorde, eftersom han kallade mig beauty". Jag svarade att han får anstränga sig mer, för jag är inte övertygad. Han har inte svarat. Oväntat.
Jag känner en stark lust att åka till Turkiet, men jag vet inte om det är på grund av att vädret här är sämst eller för att jag saknar Y. Lite båda, tror jag. Men jag åker till Frankrike om tio dagar, och jag har inga pengar att lägga på det. Om Y betalar åker jag ikväll. Han hade gjort det om jag frågade, "han ska ju ändå dö förr eller senare, så varför inte nu?" men jag gör inga ansträngningar för att träffa honom.
Självrespekt är mitt nya mantra.

2013-07-01 @ 14:26:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()