Överläggande

Jag funderar väldigt ofta på det här med att vinna och att uppoffra saker. Jag vet att det vore lättare att ge upp hela projektet Y, men att jag då skulle förlora så mycket glädje. Frågan blir alltså: har jag hellre mycket glädje och mycket problem eller mindre glädje och mindre problem..?
Jag jobbar som en idiot, och vet inte i vilken riktning jag ska röra mig.
Är det värt att förbli här och jobba mig upp med blod, svett och tårar, eller kommer jag åka till Turkiet om två veckor?
Huvudbry.

Gnat och tjat

Y är fantastisk och underbar på nästan alla sätt. Men han är lat. Han gör 20-30% av allt jobb i lägenheten, medan jag som jobbar 48 timmar i veckan gör resten! Jag ber honom sova bredvid mig - bara komma och lägga sig hos mig - senast 2 på morgonen. Inte världens svåraste grej kan man tycka... Inatt somnade jag som en sten vid två, när jag kom hem från en myskväll efter en lååång arbetsvecka. Y kommer och lägger sig 6.30!! Jag kan inte sova utan honom, och det vet han, men samtidigt tänker jag inte tvinga honom att sova samma tider som jag - då jag går upp 04.30 för att jobba. Han lovade då att komma och lägga sig senast två. Har han hållt det en enda gång sen han lovade det? Nej. Han sitter vid sin dator hela nätterna för att "han inte kan sova", sover hela dagarna, jobbar bara tre dagar i veckan, tränar inte, och gör inget som tröttar ut honom. Inte undra på att han sover så dåligt?
När han kom och la sig i morse vaknade jag ju till, för jag sover så lätt, och kollade på klockan. Han försökte få mig att skratta som alltid för att slippa undan, och jag orkade inte ta diskussionen. Så när jag vaknade vid halv nio så gömde jag hans dator i städskåpet, och lämnade en lapp där det stod att jag tog med mig den och att han ska göra något produktivt med sin dag. Hittar han datorn så är det för att han har städat, och då förtjänar han den. Annars får han helt enkelt göra något med sitt liv. Typ fixa ett gymkort, köpa ordentliga skor, gå och handla... Har han legat i sängen hela dagen så blir jag militant. Jag är hemma vid sextiden, och då får vi se...
Jag är inte glad på min sambo. Jag hatar att jag ska behöva vara så arg för något så onödigt. Det tär på en relation som i övrigt är det bästa jag någonsin haft...

Snabb sammanfattning på x antal månader

Y och jag bor ihop - lägenheten är jättefin, högt i tak och ljus. Det känns redan som mitt hem, efter knappt en månad.
Jag blir mer och mer kär för varje dag som går. Fantastiska, omöjliga, roliga, generösa, genomfina Y. Igår låg vi och pratade om religion, helvetet och himlen, i nästan en timme innan vi somnade i vår - vår - säng.
Anledningen till varför jag skapade denna bloggen bleknar mer och mer varje gång jag ser Y i ögonen. Poängen med bloggen var att spy ur mig allt hat och all sorg över mitt kraschade första försök till förhållande, och efterspelet från det. Idag tänker jag fortfarande på det ibland, och ibland har jag konstiga drömmar, men den svarta lilla klumpen i magen är borta. Just nu har jag en ny klump i magen, men det är bara för att Y åkt till Stockholm med sin chef för en utbildning, och jag saknar honom.
Mina vänner som spelar roll har blivit tightare, och vissa har glidit bort. Detta har inget med hur ofta jag ser dem att göra, utan hur bra det känns när vi ses. På fredag ska jag bjuda in mina närmaste brudar till lite vin- och myskväll, och det ser jag fram emot något enormt!
Jag har börjat ett nytt jobb, som eventsäljare på en flygplats. Det trivs jag faktiskt väldigt bra med, trots att jag börjar 7 på morgonen! På måndag har jag ett karatepass - 07-19! Men jag får bra pengar för det, och erfarenheten. De har just börjat sin satsning på den flygplatsen, och företaget har bara kontor i Stockholm, så i framtiden kanske ett Malmö-kontor blir aktuellt, och då hoppas jag vara med i fighten om samordnartjänsten. Ledningen har hintat lite sådant... Men vi får se. Kanske jag bara pallar i två veckor till, kanske jag gör detta för resten av mitt liv och skippar psykologdrömmen - vem vet?
Jag sitter för tillfället i mitt - mitt - kök och dricker vin efter en låång kväll på mitt andra jobb, men vinet är strax slut, så jag avslutar här.
S, detta är till dig, så du vet att jag tog åt mig önskemålet att skriva igen.
Jag mår bra. Jag är lycklig. Jag är kär och trygg.

RSS 2.0