Frankrike

Här sitter jag, på vandrarhemmet i Nice, och gör precis ingenting. Jag har precis så mycket social interaktion med människor som jag vill, och det ser ut som om jag kommer vara ensam i fyrabäddsrummet i natt - en välkommen idé eftersom den förra tjejen väckte mig med sina snarkningar. Jag låg vaken i två timmar medan hon sågade på...
Vädret är fantastiskt och jag börjar bli gyllene i huden av solen. Jag låg på stranden i tre timmar igår, och två och en halv idag. Jag gick in för att göra lite mat och har inte kommit loss sedan dess. Jag trivs här och funderar på att aldrig åka hem igen.
Y skrev till mig igår vid tvåtiden, och han hann säga "hoppas du har det bra, saknar dig, puss och kram, jag ska jobba." Jag såg att han var inloggad i eftermiddags, och skrev till honom. Han läste meddelandet men svarade inte. Så mycket för förändring.
J, däremot, skrev till mig både igår och idag och gjorde mig glad genom lite enkelt snack. Hade det bara funnits kemi mellan oss så hade mitt val varit superenkelt!
Dessa tankar är ganska framtvingade, för ärligt talat så har jag satt det mesta på paus. Och om inte alla tankar är pausade så är de i alla fall i slow motion, så ingen ångest registreras riktigt i mitt huvud. Mycket angenämt. Inget kan röra mig här.
Min bästa vän meddelade igår att hon har fått sina pengar från pappan, efter två år av tjat, frustration och ilska. Nu kan hon i all stillhet kapa banden till mannen som förstört så mycket. Den nyheten spred en varm, luddig känsla i mig, för jag vet hur högt hon värderar friheten hon har nu.
Vad ska jag göra nu..? Äta glass i en söt liten del av gamla staden eller stanna inne och titta på Grey's anatomy? Och vad ska jag göra ikväll? Hänga med de andra gästerna till en nattklubb eller läsa? Världen ligger öppen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0