livetmedenklackspark.blogg.se

Vi ska gå och titta på lägenheter idag - om 20 minuter för att vara exakt - och jag har försökt ringa Y i en halvtimme utan svar. Nu svarar han och frågar när vi ska ses. Hur har man inte koll på det, om jag har sagt det fjorton gånger de senaste dagarna? Igår åkte han iväg med nyckeln till skåpet där fem personers tillhörigheter låg, så att vi inte kunde äta lunch på paintballen. Han skulle komma hem och städa innan vi får gäster ikväll, men han har glömt att jag har ett möte vid fem, så han får göra allt själv eftersom han har varit borta hela eftermiddagen. Han glömde bort sin läkartid idag och har antagligen inte heller ringt och bett om ursäkt. Det är en specialistmottagning som inte direkt har brist på patienter som behöver hjälp. Jag stör mig något ofantligt på inställningen att "allt löser sig", för det är jag som får lösa det! Jag är ett kontrollfreak och får grova problem på sånt här! Jag vet inte hur länge jag pallar detta. Ska vi bo i första hand så har vi inte så mycket möjligheter att inte tänka. Återigen: är det lättare att göra slut nu? Ja. Kommer jag kunna vara lycklig ensam? Vet inte.