Ensam

Jag känner mig enormt ensam. Jag vet inte vem jag ska prata med. Mina bästa vänner är alla insnurrade i sina egna huvuden, och Y fattar inte att jag ofta är ensam på grund av honom. Jag blir så ofta bortprioriterad av honom. Killkväll i all ära, men sambokväll då?
Jag böjer mig och planerar om för att ha lite tid med honom, uppmuntrar när han är låg, sätter min egen njutning i andra rummet för att han ska må bra med sig själv. Och efter allt det, vad får jag? Det är det jag undrar nu. Jag är besviken. Och jag hatar ljudet av hans datormus!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0